Goal! från 2005 är en film som levererar på sitt främsta löfte: en fotbollsfantasi som tar oss djupt in i drömmarnas värld, där en underdog kan bli en världsstjärna. Filmen följer Santiago Muñez (Kuno Becker), en ung man som växt upp i Los Angeles och drömmer om att bli en professionell fotbollsspelare. Hans liv förändras radikalt när han upptäcks av en talangscout och får chansen att provspela för Newcastle United i Premier League. Det är en klassisk ”rags-to-riches”-berättelse där vägen till framgång kantas av motgångar, men där passionen för fotbollen alltid står i centrum.
Regissören Danny Cannon målar upp en intensiv värld där fotboll är mer än bara en sport – det är en livsstil, en religion, en drömfabrik. Fotbollsmatcherna är filmade med en känsla för detaljer och ett tempo som ger en autentisk känsla, särskilt för de som älskar sporten. Man får följa Santiago på en resa genom svettiga träningar, tuffa matcher och de känslomässiga upp- och nedgångar som varje aspirerande fotbollsspelare möter. De realistiska matchscenerna och den puls som genomsyrar dem är utan tvekan filmens starkaste kort.
Kuno Becker lyckas förmedla en trovärdig hängivenhet som Santiago, och hans resa från Los Angeles bakgator till den engelska Premier League är övertygande, om än ibland lite överdrivet idealiserad. Det är en saga, och filmen tvekar inte att ta genvägar när det kommer till realism – något som för vissa kan kännas alltför enkelt och förutsägbart. Men för den som vill drömma sig bort till en värld där fotbollens magi kan förändra liv, är det en ren njutning.
Det som dock drar ner filmen något är att den ofta känns förutsägbar. Santiagos hinder är så typiska för genren att de ibland saknar verkligt emotionellt djup. Familjeproblemen, konflikterna i omklädningsrummet och hans spirande kärleksrelation med sjuksköterskan Roz (Anna Friel) känns som bekanta inslag, och filmen tar få risker när det kommer till karaktärsutveckling. Det blir ofta ett upplägg för den ena fotbollsdramatiken efter den andra, vilket även om det är spännande, gör att de mänskliga elementen ibland hamnar i skuggan.
Goal! får dock extra poäng för sitt strålande soundtracks, där bland annat Oasis och Kasabian bidrar till att skapa en atmosfär av 2000-talets fotbollskultur. Miljön – från Santiagos enkla familjehem till de majestätiska fotbollsarenorna i England – förstärker känslan av att fotbollens värld är något större än livet självt.
Sammantaget är Goal! en film som når sitt mål om att inspirera och underhålla, men som inte riktigt lyckas leverera en djupare berättelse. Den fungerar bäst som en feelgood-film i TV-soffan för alla fotbollsälskare, men de som söker mer komplexitet eller oväntade vändningar kommer kanske lämnas något otillfredsställda.
Betyg: 3/5
För fler fotbollsfilmer och en djupare inblick i filmens koppling till sporten, kolla in filmbloggen fotbollsfilmer.se, där du kan hitta ett rikt utbud av recensioner och rekommendationer.